Det är i städerna flest människor i världen väljer att bo, här finns makten och många möjligheter, Stockholm är inget undantag. Städerna är också extrema miljöer som tampas med svåra miljöproblem och där det pågår en ständig kamp om vad marken ska användas till.Stadsborna behöver bostäder, service och transporter. Och biologisk mångfald! Men måste Stockholmarna verkligen ha naturreservat inpå knuten, är det inte bättre att spara stora områden med unika arter där det inte bor så många människor? De gröna kilarna som utgör Stockholms regionala grönstruktur kan upplevas som "segregerande blåshål som få uppskattar och som borde bebyggas" men också som potentiella "kärnområden för produktion av nödvändiga ekosystemtjänster som kommer ha en avgörande roll för Stockholms kapacitet att klara framtida förändringar".
Faktum är att dessa "kärnområden" i kombination med annan grönstruktur, som t ex. villaträdgårdar, golfbanor, parker och koloniträdgårdar, har visat sig förse stockholmarna med mycket mer än bara trevliga rekreationsmöjligheter.
Färska undersökningar visar att en rik ekologisk miljö inte bara sänker stessnivån hos människor utan även påskyndar tillfrisknandet efter sjukdom. Andra ekosystemtjänster är rening av luften, bullerdämpning och reglering av det lokala klimatet.
Men den kanske viktigaste funktionen för dessa grönområden utgörs av deras förmåga att bibehålla och bygga den lokala buffertkapacitet, resiliensen, som vi så väl behöver för att möta klimatförändringar, urban expansion och framtida ekonomiska konjunktursvängningar. Den biologiska mångfalden utgör grunden för resiliens och måste därför på ett handfast sätt integreras i de verktyg och metoder som används för att planera en framtida hållbar utveckling av Stockholm.
Lästips: Naturen till din tjänst. Naturskyddsföreningens årsbok 2007. Redaktör: Mats Hellmark Den gröna storstaden. Samfundet St Eriks årsbok 2009. Redaktör Ulf Sörenson
