Anledningen till alla får svara på samma fråga är att öka tydligheten i kursen samt på ett lätt sätt visa på de olika världsbilder och kontrasterande perspektiv som man möter som student på Världens eko. Vad de olika föreläsarna har svarat hittar du här.

1. Carl Folke, Prof. i naturresurshållning, Vetenskaplig föreståndare Stockholm Resilience Center, föreståndare Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi
- Att snabbt ändra tankesättet och börja jobba ihop med biosfären.

2. Hans Rosling, Prof. i internationell hälsa, chef Avd. för internationell hälsa, Karolinska Institutet (KI)
- Inte EN bästa lösning, utan flera saker måste till: ekonomisk tillväxt, alla barn få möjlighet till skolgång, hälso- och sjukvård måste bli bättre, helt annan miljöpolitik (lokal OCH global). Det finns pengar och det finns kraft, så jag är optimistisk. Exemplen Kina och Indien är uppmuntrande. Men Afrika behöver också ta ut skatter, efterleva bestämmelse om mänskliga rättigheter etc. Ekonomisk tillväxt är inte ett mål i sig, bara ett medel.

3. Lisa Deutsch, Fil dr, lektor och forskare vid Stockholm Resilience Centre
- Jag upplever att politiker lyssnar och är intresserade. I alla fall lyssnar. De jag möter i Uruguay tänker på framtiden. Forskare måste arbeta mer med kommunikativa begrepp som ekosystemtjänster. Studenters intresse är också en stor del av en forskares motivation.

4. Will Steffen, Prof, föreståndare Centre for Resource and Environmental Studies National University, Canberra, Australien och f.d. föreståndare för IGBP (International Geosphere Biosphere Programme)
- Klimatfrågan är den viktigaste utmaningen vi står inför. Den får oss att se jorden som ett helt system och vi ser hur resursfrågor som fossila bränslen hänger ihop med ekosystemtjänster som vattentillgång och biologisk mångfald. För att lösa klimatfrågan måste vi gå mot ett hållbart samhälle.

5. Thomas Hahn, Fil dr, forskare vid Stockholm Resilience Centre
- Politiker måste våga vara kreativa och ta ledarskap, men enskilda individer måste också vara beredda att våga leda. Detta är jätteviktigt! Att släppa flyktmekanismer undan ansvar, att se problem som möjligheter och se till att skaffa sig djupare insikter om vad som bör göras är var och ens ansvar. Förutom att skapa positiv energi i sitt eget personliga ledarskap handlar det också om att stödja och inspirera andra att våga ta steget mot ledarskap. Frågan är inte OM vi kan klara att ställa om till hållbar utveckling, utan NÄR vi bestämmer oss för att göra det. Hur snart vi kan klara detta hänger mycket på förmågan till kreativt personligt ledarskap, samt omgivningens stöd för att klara detta.

6. Karl Hallding, Fil dr, forskare SEI, Kina-expert
- Begreppet klimatsmart utveckling ("low-carbon economic development") innebär enorma möjligheter för världen att skapa global tillväxt samtidigt som vi vidtar kraftfulla klimatåtgärder och skapar möjlighet till tillväxt i fattigare länder. Hela klimatproblemet är en fråga om att skifta fokus från kostnader till möjligheter. Ett skifte mot klimatsmart utveckling kommer att skapa både vinnare och förlorare, men den totala kostnaden för världssamfundet är försumbar - i absoluta termer men än mer i förhållande till de kostnader som accelererande klimatförändringar kommer att leda till. Merparten av de kostnader som diskuteras är i själva verket produktiva investeringar i morgondagens infrastruktur - investeringar som utgör en förutsättning för framtida tillväxt. Men för att skapa den samling som krävs för att genomföra detta krävs politiskt ledarskap och opinionsbildning.

7. Cecilia Lundholm, Fil dr, forskare Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet
- En komplex fråga. Jag är optimist i botten, men har en allmän känsla av att det verkar gå åt fel håll trots att vi har en massa kunskaper om dagens miljöproblem. Kreativitet kan rädda oss ur knipan, och att vi reagerar på snabba förändringar. Det allmänna grundperspektivet är att vi tror att vi kan lösa detta i grunden mångdimensionella problem med EN åtgärd åt gången.

8.  Johan Rockström, Prof, föreståndare för Stockholm Resilience Centre och Stockholm Environment Institute

9. Pär Blomkvist, Fil dr, forskare KTH
- Jag tror att man behöver satsa mycket på forskning om hur man förvaltar en allmänning så att den inte utarmas. För att ta ett exempel så borde Elinor Ostroms forskning belönas med Nobelpriset. Allmänningsproblematiken finns på alla nivåer i samhället, från tvättstugan till världshaven.

10. Victor Galaz, Fil dr, forskare Stockholm Resilience Centre
- En möjlighet för framtiden är att 70-talisterna (och efterföljande generationer) har vuxit upp med multipla kriser (terrorhot, tsunamin, matkrisen, klimatet, finanskris etc) och att det förhoppningsvis gör dem mer krismedvetena (förberedda på kriser) och insatta i de komplexa samband vi alla måste förstå om vi ska kunna uppnå en hållbar utveckling.

11. Annika Dahlberg, Fil dr, forskare Kulturgeografiska insitutionen, Stockholms Universitet
- Saker som händer just nu och som var för sig inte är avgörande, men som sammantaget kan få effekt: hotet om effekterna av klimatförändringar; balansen på världsmarknaden ändras genom att t ex Kina kommer starkt och t ex USA och Europa får tänka i nya banor; en förändring i forskningen genom större öppenhet och bättre möjligheter till konstruktiv debatt. Dock krävs det att vi agerar nu.

12. Chris von Borgstede, Fil dr, forskare Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
- Det finns så många olika aspekter, men jag ger mitt psykologiska, individuella perspektiv. Vi måste lyfta fram alla positiva aspekter. Vi måste förändra oss idag för att nå positiva förändringar ganska snart. De positiva krafterna måste få börja lobba.